Typiskt mig :)
Haha typiskt mig att skriva ett inlägg och sen inse att jag vill skriva ett till.
Jag kollade bakåt i min blogg tillbaks tills när jag gick i ettan och brukade blogga lite varje dag, jösses hur hann jag med det eller? Alltså visst att jag skulle ha tid att blogga lite oftare än vad jag gör, men vad skulle jag skriva om?
Varför bloggar jag alls? Haha det gör jag endast för min egen skull. Men men här ska jag skriva ett lite privatare meddelande.
Ankor! Jag vet inte om någon av er kollar in här; men jag hoppas att ni ser det här i alla fall.
vad har hänt? Vart har vår vänskap tagit vägen?
det går inte att peka ut en syndabock (som jag vet att vi alla har gjort, med olika utslag) vi har alla bidragit till den dåliga stämningen som råder mellan oss, och jag var ärligt talat jätte lättad när det blev lov. Vi behöver nog lovet ifrån varandra, ta itu med våra egna problem (för alla har vi dem och det är dags att sluta skylla dem på varandra!) Men jag hoppas att ni, precis som jag, kommer tillbaks till trean redo att jobba på vår vänskap. För visst vore det trist att ta studenten utan varandra?
Jag saknar vår gemenskap <3
KRAM
MALIN
Jag kollade bakåt i min blogg tillbaks tills när jag gick i ettan och brukade blogga lite varje dag, jösses hur hann jag med det eller? Alltså visst att jag skulle ha tid att blogga lite oftare än vad jag gör, men vad skulle jag skriva om?
Varför bloggar jag alls? Haha det gör jag endast för min egen skull. Men men här ska jag skriva ett lite privatare meddelande.
Ankor! Jag vet inte om någon av er kollar in här; men jag hoppas att ni ser det här i alla fall.
vad har hänt? Vart har vår vänskap tagit vägen?
det går inte att peka ut en syndabock (som jag vet att vi alla har gjort, med olika utslag) vi har alla bidragit till den dåliga stämningen som råder mellan oss, och jag var ärligt talat jätte lättad när det blev lov. Vi behöver nog lovet ifrån varandra, ta itu med våra egna problem (för alla har vi dem och det är dags att sluta skylla dem på varandra!) Men jag hoppas att ni, precis som jag, kommer tillbaks till trean redo att jobba på vår vänskap. För visst vore det trist att ta studenten utan varandra?
Jag saknar vår gemenskap <3
KRAM
MALIN
You don't have to call anymore
Jag har alltid varit en dagdrömmare. Ni vet en sådan som sitter på so lektionerna och drömmer sig bort (trots detta har jag alltid satt MVG i de flesta ämnena-tur ) och jag har alltid fantiserat innan jag somnar. Om vad?
det har väl varierat, men om människor och hur de borde vara.
Sen är jag också en dramaqueen, allt blir lite större än vad som är nödvändigt, gråter lite mer än vad som behövs, jag tror ni förstår.
Men det hela har gjort att folk aldrig lever upp till de förväntningar jag har på dem. Varför spolar jag kille efter kille? För att de inte säger rätt saker, agerar som de borde- enligt mig.
Jag ställer höga krav på gullighet, ärlighet och romantik. Men ingen når upp till dessa mått, självklart gör de inte det för då skulle de ju behöva följa ett tätt manus skrivet av mig. Och ingen annan tänker ju exakt som jag gör!
Om och om igen har jag tänkt att jag måste sänka kraven, måste börja tänka på att folk inte kan leva efter mina osynliga direktiv. Men sen går det två minuter, ett sms och så tjurar jag över att folk säger fel saker. IGEN!
När ska jag lära mig att jag inte kan styra alla andra? att mina vinkar inte är särskilt tydliga och klara? haha någon gång fastnar det väl får man anta. Kanske att jag endag når insikten att det finns en fantstiskt fin värld som inte alls går att koppla ihop med hur jag alltid trott att jag vill ha det.
Vi får väl vänta och se va ;)
Under tiden ska jag försöka att inte bli sur och irriterad när människorna omkring mig inte svarar som jag tycker att de ska. Eller så får jag bara skriva manus åt dem...I'm on it :D
Kramar
Malin H
det har väl varierat, men om människor och hur de borde vara.
Sen är jag också en dramaqueen, allt blir lite större än vad som är nödvändigt, gråter lite mer än vad som behövs, jag tror ni förstår.
Men det hela har gjort att folk aldrig lever upp till de förväntningar jag har på dem. Varför spolar jag kille efter kille? För att de inte säger rätt saker, agerar som de borde- enligt mig.
Jag ställer höga krav på gullighet, ärlighet och romantik. Men ingen når upp till dessa mått, självklart gör de inte det för då skulle de ju behöva följa ett tätt manus skrivet av mig. Och ingen annan tänker ju exakt som jag gör!
Om och om igen har jag tänkt att jag måste sänka kraven, måste börja tänka på att folk inte kan leva efter mina osynliga direktiv. Men sen går det två minuter, ett sms och så tjurar jag över att folk säger fel saker. IGEN!
När ska jag lära mig att jag inte kan styra alla andra? att mina vinkar inte är särskilt tydliga och klara? haha någon gång fastnar det väl får man anta. Kanske att jag endag når insikten att det finns en fantstiskt fin värld som inte alls går att koppla ihop med hur jag alltid trott att jag vill ha det.
Vi får väl vänta och se va ;)
Under tiden ska jag försöka att inte bli sur och irriterad när människorna omkring mig inte svarar som jag tycker att de ska. Eller så får jag bara skriva manus åt dem...I'm on it :D
Kramar
Malin H
