Ibland smärtar det så mycket på insidan att det inte spelar någon roll hur många tårar du fäller, hur många mil du springer eller hur många personer som talar om att de älskar dig.

Ibland fattas något. Ibland fattas någon. Och ibland fattas allt.

Ibland vill man bara få försvinna, och hur mycket man än försöker vara glad så finns det inte en chans att man kan lura sig själv. Det går att lura alla andra men när ditt hjärta är trasigt kan du inte lura dig själv.

Ibland kan inte ens din favorit syssla i hela världen få dig att glömma det som verkligen gör ont. Och inte ens när du sover är du trygg. Det som smärtar följer med dig hela vägen in i din sömn.

Om du snubblar och faller kommer marken ge dig ett hårt välkomnande. Kanske slår du upp ett sår och blöder. Men ett plåster stoppar blodflödet och snart är såret bara ett litet litet ärr som bleknar bort.

När något går sönder på insidan, det kan handla om kärlek, vänskap, familj, skola, din kropp mm, då kan ingen annan se blodet som rinner. Ingen annan kan förstå eller se hur ont det gör. Och det går inte att sätta dit ett plåster.

Kanske är tårar insidans motsvarighet till blod? När det gör ont på insidan gråter vi istället för att blöda. Det genomskinliga blodet, det har jag gott om. Ofta