Hej.

Tänk, ibland tar jag mig ju i kragen och skriver något här :) Fast helt ärligt brukar jag bara skriva när jag inte mår riktigt bra :/ Bästa sättet att bli gladare är enligt mig att skriva av sig, funkar alldeles fin fint :D

Hur gör andra människor när livet känns tungt och allt går fel?
Jag har mitt beteende mönster och jag misstänker att vänner och familj känner till de första stegen i beteendet. Men visste ni hur det blir sen när ni inte ser?

1.Först brukar jag alltid bli tystare, jag säger inte att jag nödvändigtvis måste vara tyst för face it, tyst är jag inte ens när jag sover ;) Men jag säger inget om det inte är nödvändigt, vilket innebär att jag gått in i mig själv och funderar intensivt.

2. Mitt andra steg är att jag avskärmar mig. Flyr hem, in på en toalett eller lite varstans där ingen annan kan se mig.

3. Som steg tre så gråter jag. Gråter stora floder, ni skulle se endel mascara fläckar på mina kuddar ;)

Lite beroende på hur dåligt jag mår så kan det räcka med att jag gråter, men när saker verkligen inte är bra går jag alltid vidare till punkt fyra.

4. TOTAL isolation. Jag isolerar mig från omvärlden och vägrar svara på sms eller i telefon. Sen spenderar jag mer tid med att lyssna på ledsen musik och gråta. Fast ibland smider jag bara onda planer istället ;D

Sådär hanterar jag sorg,ilska, besvikelse, ja praktiskt taget varje jobbig känsla. Visst är det irriterande när man är skit sur och bara vill slå till någon men istället för att få världens raseri utbrott så...BÖRJAR MAN GRÅTA :O



Haha, kul att jag sitter och skriver om sånt här då, men jag tycker att svenskar, ja människor i allmänhet, är så extremt dåliga på att dela med sig av sina känslor och beteende mönster. Nu vet ni hur knäppt jag funkar och alla kära vänner vet varför jag ibland "försvinner