Hej, hej.

Malin has risen again ;)
Har inte hänt så mkt intressant på senaste tiden (Yeah right, as if lixom) i alla fall ingenting som jag orkar sammanfatta här.

Men kan ju berätta att jag drog på party igår. Nice :) Alla vet att det alltid är sällskapet som gör festen och jag hade turen att få vara tillsammans med mina bästa vänner. Dock tänker jag nu ge mig på ett djupare ämne, som ofta relateras till fester. Ja ni gissar nog rätt allihopa, jag tänker snacka lite om alkohol.

Personligen är jag ju faktiskt 18 (sen en månad tillbaks) och får helt lagligt dricka alkohol, något jag dock inte nappat så där värst mycket på. Jag har aldrig kunnat se tjusningen med alkohol och jag vet att det känndes väldigt jobbigt för mig när alla mina vänner började dricka när vi var 15.

Själv kunde jag aldrig förstå varför de absolut ville dricka något som var så äckligt, för ja jag tycker att de flesta alkoholhaltiga drycker är äckliga, och inte kunde jag heller se varför det var kul att knappt kunna gå och sluta kvällen i en buske eller snödriva där man kräktes upp allt man hävt i sig. Kanske har jag alltid varit lillgammal, men jag trivs med att dricka det jag tycker är GOTT och sedan faktiskt minnas vad som hänt på fester.

Alltså hade jag väldigt svårt att acceptera mina kompisars drickande och jag kände mig ofta utanför och, ja, omogen. Idag VET jag att jag gör rätt val när jag inte dricker mig berusad (vilket ju är en konst med tanke på att jag tål extremt lite alkohol), jag VET att JAG trivs bättre med att veta precis vad jag har gjort och sagt hela kvällen.
Men jag har också funnit nackdelar. När du är ordentligt dragen så blir du inte orolig när andra blir dåliga och spyr, du behöver inte fundera över om den personen kommer fixa kvällen för den medvetande nivån är du inte riktigt på. Sen beror det ju självklart på personlighet, det finns nog många som helt nyktert kan skita totalt i om ngn annan spyr. Men sådan är självklart inte jag, jag bryr mig FÖR MYCKET!
Jag bryr mig om jag ser en främling ligga och spy, det känns obehagligt, och ju närmare jag står personen som inte mår bra desto oroligare blir jag.

Jag tycker att det är OBEHAGLIGT, och jag vet att jag inte är ensam om det. Så jag vill säga till alla andra där ute, 18+ lr nedåt, tänk på era vänner även när ni super. Risken finns alltid att ni har en kompis i gänget som känner som jag gör; som gråter när de ser en främling ligga och spy på matfestivalen och som kan få panikutbrott om bästa vännen mår dåligt.

Vill också passa på att säga till mina vänner, de som står mig nära och de som står längre ifrån; Var rädda om er själva och tänk på vad ni gör
Och till mina Ankor; Tack för att ni är de ni är, tack för axlar att gråta emot, tack för medhåll och framförallt tack för att ni inte skrämmer mig, som så många andra gör. Jag älskar er <3