Ett inlägg om tonår
God morgon där ute i cyberspacet.
Såg att jag har fått en komentar från en liten tjej ( jag tror det är en tjej, har jag fel så ber jag om ursäkt) som ville att jag skulle skriva mer om hur det är att bli tonåring och vad man ska göra för att orka med allt som händer under dessa omtumlande år.
Jaa... jag vet inte om jag alls kan vara till någon hjälp, men jag antar utmaningen :D
När jag fyllde 13 år fick jag ett en mobiltelefon och en massa pedikyr och manikyr grejer. Jag minns det väl eftersom jag inte trodde att jag skulle få en telefon och därför var jätte ledsen.
Jag vet inte hur det är med er, men när jag var tretton bytte jag till en annan skola eftersom jag började högstadiet. Jag hatade min nya klass. Trivdes inte alls och tyckte illa om mina klasskompisar. Jag hade bara en riktig vän som jag kunde räkna med där i skolan, men på något sätt överlevde jag sjuan iaf. När jag började i åttonde klass ordnade sig saker långsamt till det bättre. Jag hatade inte alla i klassen och jag hade andra kompisar i andra klasser. Det visade sig att trots att jag fortfarande inte riktigt trivdes så hade jag det inte så dåligt.
När jag slutade nian gick jag och min vän i klassen, ut med bäst betyg av alla i hela våran klass. Jag tänker inte tacka dessa personer för att de fick mig att må dåligt under de tre åren som vi gick tillsammans, men jag tror att det var tackavare att jag inte tyckte om dem som jag nu kan inse vilken tur jag har haft med min gymnasie klass. Jag älskar inte alla mina klasskompisar. Det finns flera personer som jag ibland önskar att jag kunde döda (Ta inte det där bokstavligt) men lika ofta önskar jag att det hade varit mer accepterat att slänga sig om halsen på folk som man inte riktigt känner och tacka dem för att de bara helt enkelt finns.
Vad jag försöker säga med detta, är att det alltid kommer finnas saker som inte känns bra och att ibland går livet inte din väg, men så länge vi fortsätter försöka så leder motgångarna alltid till något bra.
Jag vet inte hur man ska göra för att överleva tonårsåren (jag är ju bara 17) men det verkar som en bra ide att helt enkelt bara leva.
Vi kan väl kämpa tillsammans?
Malin <3
Såg att jag har fått en komentar från en liten tjej ( jag tror det är en tjej, har jag fel så ber jag om ursäkt) som ville att jag skulle skriva mer om hur det är att bli tonåring och vad man ska göra för att orka med allt som händer under dessa omtumlande år.
Jaa... jag vet inte om jag alls kan vara till någon hjälp, men jag antar utmaningen :D
När jag fyllde 13 år fick jag ett en mobiltelefon och en massa pedikyr och manikyr grejer. Jag minns det väl eftersom jag inte trodde att jag skulle få en telefon och därför var jätte ledsen.
Jag vet inte hur det är med er, men när jag var tretton bytte jag till en annan skola eftersom jag började högstadiet. Jag hatade min nya klass. Trivdes inte alls och tyckte illa om mina klasskompisar. Jag hade bara en riktig vän som jag kunde räkna med där i skolan, men på något sätt överlevde jag sjuan iaf. När jag började i åttonde klass ordnade sig saker långsamt till det bättre. Jag hatade inte alla i klassen och jag hade andra kompisar i andra klasser. Det visade sig att trots att jag fortfarande inte riktigt trivdes så hade jag det inte så dåligt.
När jag slutade nian gick jag och min vän i klassen, ut med bäst betyg av alla i hela våran klass. Jag tänker inte tacka dessa personer för att de fick mig att må dåligt under de tre åren som vi gick tillsammans, men jag tror att det var tackavare att jag inte tyckte om dem som jag nu kan inse vilken tur jag har haft med min gymnasie klass. Jag älskar inte alla mina klasskompisar. Det finns flera personer som jag ibland önskar att jag kunde döda (Ta inte det där bokstavligt) men lika ofta önskar jag att det hade varit mer accepterat att slänga sig om halsen på folk som man inte riktigt känner och tacka dem för att de bara helt enkelt finns.
Vad jag försöker säga med detta, är att det alltid kommer finnas saker som inte känns bra och att ibland går livet inte din väg, men så länge vi fortsätter försöka så leder motgångarna alltid till något bra.
Jag vet inte hur man ska göra för att överleva tonårsåren (jag är ju bara 17) men det verkar som en bra ide att helt enkelt bara leva.
Vi kan väl kämpa tillsammans?
Malin <3
Kommentarer
Postat av: Lina
Det är inget kul att bli tonåring. Men du verkar jämt så glad och lycklig. Hur lyckas du med det?
Postat av: Mia
Men om du bara är 17 bor du hemma då? Jag trode att du bode ensam. Kan du inte visa mer bilder på ditt hus, dina vänner och dig själv? Och staden du bor i kanske?
Kramar Mia
Trackback
